En vecka av sjukdomar och bus












Back on track?
Lovers, jag är tillbaka! 

Har inte varit ett dugg sugen på bloggen i cirkus en vecka nu. Alla dessa äckelsjukdomar, studentfix osv har tagit på mina krafter så jag har helt enkelt skitit fullständigt i detta. 

Men nu är det måndag, jag sitter på min favoritplats i världen och laddar upp inför en lång dag. Klockan sju var det dags att köra på gymmet, shit vad man tappar på en vecka, men det gick bra ändå. Få övningar och relativt många repetitioner. Avslutade med en 21,15,9 bestående av kettlebellsswings, squats med kast av boll och "pull-ups" med trx band. Det fick svetten att rinna kan jag säga! Överlycklig. 

Bussen går om ca 25 så jag ska sitta och chilla lite. Köpa en lunch till jobbet sen också, börjar tolv och jobbar till stängning. Har i vanlig ordning glömt bh, what's the matter with me? Tur att jag ska hem emellan, haha. Tuttfia

Vill ni se en tokig grej förresten? 

Såhär ser jag ut i ansiktet under och efter en bra workout. Röda fläckar i hela ansiktet, främst i pannan men även andra ställen. Skämdes ihjäl i början och tyckte det var skitjobbigt, nu bryr jag mig inte längre. Ser ut som en rödfläckig kossa typ, snyggt ju. 
Inget tag
Jag känner mig faktiskt rädd värdelös! Det är typ inget tag i mig numer, jag gör ingenting mer än vad jag behöver, om ens det. Känns förjävla dåligt i och med att jag de senaste åren gjort världens uppryckning och blivit sjukt driven och positiv. Men jag är sjukt lat numer, skolan går jag knappt till och när jag väl gör det är allt jag vill att gå därifrån, träningen står lite i något pausläge, jag är påväg till gymmet nu så att vara där är inga problem, men det står rätt still. Jobbet är tråkigtnoch jag utvecklas inte. 

Jag ska dock inte vara för hård mot mig själv. Jag är arton år gammal, har bott hemma hos och med min pojkvän i snart två år, jag går sista terminen i gymnasiet med plugg över skyarna, jag har ett extra jobb vilket innebär att jag jobbar näst intill varje helg och jag tränar snudd på varje dag och försöker ständigt att utvecklas och bli starkare. 

Önskar bara att jag fick tillbaka lite livsmotivation som försvann helt och hållet i höstas. Från 100 till 0.

Lovah